|
Greve Eric Sparre, som blev landshövding i Älvsborgs län 1858, hade ingen särskild anknytning till länet men blev kraftigt engagerad
för dess näringsutveckling. Han är känd som järnvägsentusiast, men han var lika entusiastisk för all rörelse: stillastående var döden
enligt ett av de tal han höll vid landstingsmöten. Från 1863 till 1885 (Sparre dog i en olyckshändelse 1886) var han landstingets
ordförande. Han kastade sig med iver in i denna nya verksamhet, som nog gav bättre möjligheter än landshövdingepositionen. Det gällde
bara att få landstingsmännen att bevilja medel till alla hans projekt. Ibland sa de ja och ibland nej. Men förvisso hände det saker i Älvsborgs
län under hans regeringsperiod. För Sparre var kung i sitt län.
Talen han höll till landstinget trycktes som bilagor till landstingsprotokollen. De är mycket personliga prov på landshövdingens
talekonst. Han följde ett schema och gick igenom utvecklingen av olika näringar, men han gjorde också svep över världen utanför.
Sparre är en god representant för den arbetarvänliga aristokratin, dvs han var så säker i sin roll att han kunde framföra för den tiden
demokratiska idéer som gemensam skola för arbetarbarn och borgarbarn, framhålla att handens skicklighet var minst lika mycket värd
som boklig kunskap och tala för bättre löner, bostäder, utbildning och arbetsvillkor för industrins arbetare. Annars skulle arbetarna
emigrera till Amerika, frihetens land på jorden, eller bli offer för kommunismen.
I sitt tal 1868 hänvisade han till Nya världens mäktigaste stat styrd av en hantverkare. Man kan undra hur många landstingsledamöter
som förstod att han syftade på USA:s president Andrew Jackson, som 1864 efterträdde den mördade Abraham Lincoln och hade startat som
skomakare.
Skogsvården stod högt på Sparres program. 1867 skrev han: "Det på uppdragning av skog nedlagda arbetet är ett kapital som
långsamt tillväxer. Den obemedlade har, såsom han tycker, angelägnare föremål för sitt arbete och sina bekymmer och skogen försummas.
Man får likväl icke låta sig förtröttas. Frågan är av alltför stor vikt. Den långa tid vilken erfordras för att gottgöra vad man försummat gör
att länsrepresentationen (=landstinget) i viss mån är förbunden att se framtiden till godo. Möjligen skulle genom utfästande av ett premium
för en populär och lättfattlig skrift att utdelas bland allmogen dess håg kunna väckas."
1870 års kom han in på den av staten bekostade skogsplanteringen på Svältorna i Gäsene härad som han själv varit med om att få till
stånd och följde med intresse. Vid besök såg han hur plantorna växte. Landstingets och hushållningssällskapets anslag (150 riksdaler från
vardera sedan 1868) användes till uppköp av frön, "vilka insamlats inom orten i stället för att förut inköpas från utlandet och hava sålunda
berett en inkomst åt några fattiga på samma gång man lärts taga till vara en inhemsk tillgång. Dessa frön äro sedan utdelade till dem bland
allmogen som vilja odla skog och hava med begärlighet efterfrågats."
Han meddelade också att han genom brev från Norge fått idén att man i Dalsland borde plantera pil, "varav man i Norge har stort
behov till band åt silltunnorna och som nu i stora belopp dit importeras från Holland." Till pilodlingen återkom han många gånger.
1871 meddelade han att man fått 15.000 sticklingar av Lantbruksakademien och planterat ut dem, och 1872 hade han fått ännu mer.
Fröodlingen, både för spannmål, foderväxter och träd blev ett av hans lyckade projekt. 1879 hoppades han att representanter för Älvsborgs
län skulle skicka frön till världsutställningen av jordbruksalster i Bryssel följande år. I talet 1885 nämnde han att 13 utställare från Älvsborgs
län hade fått priser vid den internationella fröutställningen i Budapest.
Ur landshövding Eric Sparres tal till landstinget 1870, tryckt med s k tysk stil.
Landstinget i Göteborgs och Bohuslän utlyste 1885 en tävling om en skrift för folkskolan om skogsodling (vilket Sparre funderade
på redan 1867 men aldrig gjorde) och 1887 trycktes denna för utdelning till skolorna i Bohuslän.
|