|
Inför Pablo Picassos 90-års dag 25 oktober 1971 publicerade Le Figaro Littéraire den 8 oktober en intervu med den berömde
konstnären. Artikeln illustrerades med ett stort fotografi där man kan se att Picasso har en T-shirt med en stor drake eller är
det möjligen ett lejon?
Göteborg firade 1971 350-års jubileum och man tog då fram en ny variant av stadens vapen, en starkt förenklad lejonsynbol
frilagd från vapenskölden. Man lät trycka detta jubileumslejon på T-shirts och det är en sådan jublileums T-shirt Picasso har på sig.
Pablo Picasso avled i Mougins, Provence, den 8 april 1973
|
|
En passant par Mougins
Vägen förbi Mougins
Här ligger Mougins, högt uppe på sin kulle, med sitt toscanska landskap med bleka olivträd och mörka cypresser. Nedanför ser man
bukten vid Cannes och i bakgrunden Alpernas snötäckta kedja. Det var i den här lilla byn som Picasso lyckligt tillbringade sin lediga tid,
före kriget. I rummet på hotellet “Vaste Horizon” kan man ännu se de omsorgsfullt bevarade färgfläckar, som droppat från hans palett.
Men vilken överaskning väntar inte vid entrén till egendomen Notre-Dame-de-Vie! Stora, orangefärgade plakat annonserar 26 tomter på
den hittills så lantliga och lugna platsen. Denna pastorala kulle, av Picasso utvald till den tryggaste oas, kommer snart att invaderas av
lyftkranar, släggor, bulldozers, borrmaskiner, betongblandare... Just en trevlig födelsedagspresent till 90-åringen!
När det gäller villan i Cannes trodde Picasso inte att det innebar någon risk att vägra köpa de angränsande tomterna, som mäklarna
erbjudit honom. Några år senare, 1960, började man resa jättelika lyftkranar i närheten av hans villa. “En stor fara hotar mig här, sade
han vid den här tiden. På granntomten kommer snart en väldig byggnad att uppföras, med jag vet inte hur många lägenheter. Den
kommer att skymma utsikten mot Lerins-öarna och alla hyresgästerna kommer att spana på oss från sina balkonger. Det tvingar mig att
fly härifrån... ” Och det gjorde han. Han tog emellertid samma risk igen då han för tio år sedan köpte familjen Guinness stora lantgård,
belägen på en kulle mitt emot Mougins. Den krokiga väg som leder dit går över mark som inte tillhör honom. Han föreslogs köpa den, men
brydde sig inte om att göra det.
Picasso är raffinerat klädd. Den slumrande dandyn i honom gav slutligen fritt utlopp för hans fantasi. Sist såg han ut som en page från en
målning av Uccello: sammetsbyxor med det ena benet blått och det andra i starkt rött. En skräddare förärade honom ett dussin liknande
byxor, anförtrodde mig Jacqueline. Allt efter humör kan han ta på sig en gul och grön byxa den ena dagen och en violett och orange en
annan dag. Då de känner till hans böjelse för eleganta kläder, bemödar sig hans skräddare om att skämma bort honom och föreslår djärva
nyheter i fråga om tyg, snitt och färg. I dag bär han storrutiga byxor i en beige ton, lätta mockasiner och en skandinavisk T-shirt med en
enorm drake som täcker hela bröstet. Han älskar också att klä ut sig. Häromdagen försvann han för att återkomma utstyrd i en jättestor,
fjäderprydd huvudbonad, som han fått av en amerikan. Och genast såg han ut som en gammal indianhövding, lik dem som lever i vår
fantasi alltsedan Fenimore Coopers “Den siste mohikanen”. Trots hotet från det stora bygget är han på ett strålande humör. Hans kraft
är outtömlig.
-Jag skall nu börja med något nytt; efter en period med teckningar har jag gett mig in på en serie etsningar. Vänta! Jag skall visa er
någonting...Han försvinner in i sin “håla” och kommer ut med en praktfullt inramad monotypi av Degas: ett motiv från en bordell.
Flickorna, nakna så när som på långa, midnattsblå strumpor som går högt upp på låren, samlas omkring sin “mamma”, en gammal,
svartklädd kopplerska och kysser hennes ansikte.
(Översättning Birgit Hammarskjöld)
|
