|
När landstinget i Göteborgs och Bohuslän sammanträdde första gången i september 1863 förelåg redan förslag om att landstinget
skulle starta en sparbank. I Göteborg fanns enskilda banker och även en sparbank från 1820, men staden ingick inte i landstinget.
Det var Uddevallabor och folk från industriområdena utanför Göteborg som stod bakom förslaget. Detta skulle vara en bank utan
vinstkrav, där småsparare kunde sätta in pengar för sin ålderdom - ytterst få människor fick ålderspension då. Banken skulle ha
hela länet som verksamhetsområde, genom sockenkommittéer. Det skulle vara möjligt att sätta in och ta ut pengar utan att behöva
uppsöka Göteborg.
Landstingets Länssparbank startade 1864, och dess utveckling kan följas i de årliga redogörelser som direktionen lämnade till
landstinget. Det första kontoret låg i Göteborg, på Östra Hamngatan 27. 1892 flyttade huvudkontoret till Grönsakstorget 4.
Verksamheten i Göteborg var betydligt mer omfattande än den på landsbygden. Översikten i augusti 1865 visar dock att banken
var tillgänglig i över hälften av socknarna, om man förutsätter att folk i annexförsamlingar kunde utnyttja moderförsamlingens kontor.
Enligt reglementet 1863 fick ingen ha mer än 200 riksdaler på en sådan lokal sparbanksbok; det höjdes dock till 500 1868. Påfallande
många barn hade fått sparbanksböcker 1864. Det var väl ett sätt för fäderna att visa sitt intresse för sparbanksidén.
1866 års första åtta månader hade 296 338 riksdaler blivit insatta i banken och 242 222 tagits ut. Kvarstående beloppet var alltså
bara 54 115 rd. 226 män och 183 kvinnor hade tagit ut nya sparbanksböcker, dvs. börjat spara i banken, och 78 barn under 15 år hade
också fått sparbanksbok. Därtill kom 102 fabriksarbetare vid Rosendals fabriker i Mölndal. Rosendalsfabrikerna som startade 1856
och omfattade sockerraffinaderi, bomullspinneri och papperstillverkning. Ägaren C D Francke var känd för att vara hjälpsam mot sina
arbetare, fast han annars var vidlyftig i sina affärer. Kanske främjade han sparandet i bank, vilket arbetarna kunde ha nytta av, när
Rosendal 1879 drogs med i Göteborgs Handelskompanis stora krasch. Någon slags sparpropaganda tycks också ha bedrivits vid
Lindholmens fabriker på Hisingen, och bland båtkarlar och sjömän. Enstaka sparare i Hallands och Älvsborgs län använde också
landstingets bank.
1884 hade insättningarna ökat till 1 784 735 kr och uttagen till 1 770 425 kr. Banken betalade 4,5 % ränta till spararna,
vilket är mer än vad de flesta får på banken idag. Man lånade ut pengar till ränta mellan 5 och 6 % beroende på säkerhet. För säkerhet i
stenhus i staden fick man låna upp till halva taxeringsvärdet mot 5 % ränta. Landsbygdskommuner fick låna för 6 % ränta.
| 
