|
När de borgerliga kommunerna tillkom 1863 fick de ansvar för bl a fattig- och hälsovård, medan länslasaretten lades under landstingen.
Många städer byggde egna sjukstugor liksom landsbygdskommuner med en större by (som Svenljunga). Landstinget kunde ge bidrag till
verksamheten. Provinsialläkaren, som var statligt anställd, fick några hundra kronor i arvode för att dessutom vara läkare vid den
kommunala sjukstugan. Han förde sjukjournalen, som då var en bunden bok med kortfattade notiser om patienterna. Journalen för
Svenljunga sjukstuga börjar 1878. Kommunen skaffade lokal och anställde en sköterska, som samtidigt var husmor. Någon utbildning
hade hon säkert inte - det var bara vid de större sjukhusen som man hade utbildade sjuksköterskor. Sköterskan bodde i sjukstugan.
1896 fanns en piga som hjälp i köksarbetet, och hon fick senare även hand om badverksamheten. Sjukstugan fick badrum 1890, och 1907
beslutade kommunalstämman att badstugan skulle vara öppen för allmänheten onsdagar och lördagar från kl 8 på morgonen till kl 8 på
kvällen efter tidsbeställning (det fanns nog bara ett badkar).
Sjukjournalen visar förvånansvärt många förbättrade patienter med tanke på att läkaren inte kunde göra så mycket för de flesta.
Men dels tog man inte emot kroniskt sjuka och åldringar skickades inte till sjukstugan, dels betydde tydligen god omvårdnad en del
för att patienterna själva skulle övervinna sjukdomen.
Diagnoserna var väl inte alltid så exakta. 1891 skrev läkaren in en 52-årig hustru med magcancer, som han sade sig ha känt när han
klämde på hennes mage. Hon var mager och eländig, men hon tillfrisknade och for hem. 9 år senare träffade doktorn henne i hemmet som
en "präktig välfödd gumma" Han konstaterade i journalen att han hade misstagit sig.
Medicinalstyrelsen gav ut normalritningar till olika typer av sjukstugor. I den byggnad som uppfördes 1903 i Svenljunga fanns
två sjuksalar med tre sängar i varje, dvs. ett rum för män och ett för kvinnor. Dessutom fanns ett enskilt rum, sköterskans rum och
ett kök. Men det var gott om plats i sjuksalarna, så förmodligen kunde i nödfall nio patienter ligga inne samtidigt. Att döma av
anskaffningslistan 1909 räknade man dock bara med sex patienter.
Följande materiel skulle anskaffas enligt utdrag av protokoll vid sammanträde med styrelsen för Svenljunga sjukstuga den 10
augusti 1909, § 3.
Beslöts att, om det begärda anslaget af Landstinget beviljades, följande inventarier och persedlar m m skola nästa år till
sjukstugan inköpas, nämligen:
möbler dels gardiner (med stång) till sköterskerummet; 2 st trädgårdssoffor; en större trälår för desinfektion af sängkläder;
en mjölbinge; ett dussin badlakan (groft linne); ett dussin lakan; ett dussin örngått; ett dussin skjortor; ett dussin linnen; 3 à 4
dussin handdukar; 6 st ylletröjor, 6 par strumpor; kökskärl såsom glas och koppar m m; försilfring af det afslitna nysilfret (1 dussin skedar)
samt anskaffning af ½ dussin gafflar, en såssked och en strösked, nysilfer; förbrukningsartiklar såsom vaxduk m m; nyanskaffning af
instrumenter för omkring 100 kronor; tagelstoppning till 2ne madrasser afsedda för "långliggare" och magra personer (troligen för att
undvika liggsår). Förenämnda inventarier och persedlar m m beräknas betinga en kostnad av vid pass 750 kronor, vartill de och upptagits
uti utgiftsförslaget.
På 1910-talet tog landstinget över Svenljunga sjukstuga, som blev epidemisjukstuga och på 1950-talet omvandlades till kronikerhem.
Under 1800-talet vårdades alla slags patienter där, påfallande många med diagnosen hypokondri eller hysteri. Hela sjukstugearkivet
förvaras i Regionarkivet Vänersborg.
| 
