|
Fattigvården blev en av den borgerliga kommunens viktigaste uppgifter från 1863. Början hade gjorts redan 1847, då man i socknen
kunde välja en fattigvårdsstyrelse, där inte prästen var självskriven ordförande, även om många församlingar fortsatte med det gamla
systemet, där sockenstämman och prästen skötte fattigvården till 1863.
I landstingen, som sammanträdde första gången i september 1863, satt många kommunalordföranden, och det var naturligt för
dem att ta upp fattigvårdsfrågan på länsplanet. I de tre västsvenska landstingen, som idag ingår i Västra Götalandsregionen, kom
motioner om att landstinget skulle inrätta arbetshus eller tvångsarbetsanstalter, där kommunerna kunde placera arbetsföra fattiga män,
som inte ville eller kunde försörja sig genom att ta årstjänst utan krävde fattighjälp av kommunen, när tillfälliga arbeten tog slut. Det
gällde att stävja tiggeri och lättja enligt motionerna.
Landstinget i Göteborgs och Bohus län beslutade redan 1863 att inrätta ett arbetshus. En kommitté tillsattes; arbetshuset skulle
1864 kombineras med ett barnhem. 1865 kom en motion från Paul Berg, ordförande i Uddevalla stadsfullmäktige och även landstingsledamot,
att inrätta arbetshuset på Kuröds egendom utanför Uddevalla, där man kunde hyra 14 rum, 2 kök och uthus för 500 riksdaler om året. Enligt
Bäve husförhörslängd 1861-65 bodde på Övre Kuröd då herr Gudmund Oscar Bagge f 1814, sedan 1856 gift med Johanna Elisabeth Berg
f 1826 (syster till Paul?).
Bland landstingets handlingar 1865 (Landstingets centrala kansli A IAB:2) ligger dessa vackra ritningar gjorda av byggmästare
S Andersson i Uddevalla, daterade 1/8 1865. Han ritade också Uddevalla lasarett 1864, men de ritningarna lånades ut, troligen till en
annan lokal byggmästare, och försvann ur arkivet. Ritningarna till arbetshuset blev kvar, därför att projektet lades ned. James Dickson,
köpmansfursten i Göteborg, som satt i landstinget som ägare av Billdals gård i Askim, protesterade skriftligen mot tanken på ett
länsarbetshus, eftersom ett sådant inte kunde utnyttjas av de flesta kommuner. Ett arbetshus i Uddevalla var givetvis av föga intresse
för fattigvården i Askim.
Landstinget i Älvsborgs län fick också motioner om arbetshus 1863 men tyckte projektet var för dyrbart. I Skaraborgs landsting
föreslog J Beckmansson i Madängsholm, Dimbo, 1867 en arbetsinrättning, där intagna skulle syssla med stenarbeten, utdikning av
mossar, beredning av bränntorv m m. Motionen föranledde ingen åtgärd, men 1868 kom rådmannen Otto Brummer i Falköping med
ett förslag om arbetsinrättning, på central ort i länet, gärna i Skövde. En kommitté tillsattes men ärendet avskrevs följande år. 1871
återkom Brummer med förslag om en tvångsarbetsanstalt i norra och en i södra delen av Skaraborgs län. Landstinget beslutade att
avvakta 1871 års fattigvårdslag. Denna lag skärpte avsevärt villkoren för att få fattighjälp från kommunen och tog bort överklagningsrätten
till länsstyrelsen. Kommunen behövde bara ge hjälp till sjuka och till föräldralösa barn. Staten inrättade senare tvångsarbetsanstalter, så
landstingens intresse för fattigvårdsområdet bortföll.
|
