|
På landsbygden var det länge självklart att gamla människor som inte klarade sig själv skulle tas om hand av den yngre generationen.
Barn var skyldiga att ta hand om sina föräldrar liksom föräldrar var skyldiga att ta hand om sina barn. Men när ungdomarna började
lämna landsbygden blev principen svår att upprätthålla. Från slutet av 1800-talet inrättade många kommuner s k fattiggårdar för ensamma
gamla och sjuka. Fattighus fanns mest i städerna. På 1920-talet började fattiggårdarna byggas om till ålderdomshem enligt normer fastställda
av statliga myndigheter. Men de hade ofta bad i källaren, dvs den gamla tvättstugan, och det var en stor investering att bygga nytt.
Det var ganska vanligt att flera småkommuner gick samman i ett kommunalförbund för att bygga och driva ett ålderdomshem. I Arvid
Bjerkes ritningssamling på Region- och Stadsarkivet Göteborg (Bjerke 174) finns denna ritning till ålderdomshem för Östra Orust, dvs
troligen kommunerna Myckleby, Långelanda och Torp. Ritningen är odaterad men arkitekterna Ture Svanberg och Harald Ericsson i
Göteborg samarbetade om andra projekt på 1930-talet. Här fanns åtminstone badrum på bottenvåningen. Två personer skulle bo i varje rum.
Rummen mätte 2,5 x 4 m, så det kan inte ha blivit plats för mer än två sängar, två byråer och någon stol. Hemmet hade alltså plats för
20 personer. Troligen planerade man en mans- och en kvinnoavdelning med olika ingångar. Matsalen var gemensam men det fanns ett
dagrum för varje avdelning. I källarvåningen fanns två isoleringsrum, troligen med tanke på störande dementa inneboende.
|
